Så fyller Peter julen och hallen igen
Med dubbla föreställningar i Norrköping inleder Peter Johansson sin lilla julturné i stort format. Uppbackad av ett niomannaband med stråkar, blås och kören Joyvoice drar han fulla hus i De Geer.
Ett julmedley med kör och orkester värmer upp publiken. Snart släntrar Johansson ner för scentrappan på jazzigt Sinatra-manér. Det snålas inte på glitter och glamour i ”jul-öset” och snart har han hela publiken i sin famn. Softa och kontemplativa ”Himmel på jord” tar ner tempot och gungar oss sakta in i en mer eftertänksam del av julshowen som har extra allt. Egna stycket ”Christmas without you” framförs rakt och utan krusiduller. Desto närmare hjärtat. Snart ska tempot upp igen och Johansson utbrister:
“Ucke-time…! Ingen jul utan Ukulele. Östgötasonen tillika briljante gitarristen Tobbe Fall har förstås en egen.
Så här på hemmaplan bjuds det ofta på hemliga gäster. Runt mig och ljudbåset svassar en äldre gentleman som inte har planer på att sitta ned. Jag förstår snart varför. Pappa Janne Johansson intar scenen med dragspelet under jubel. Ljuvliga ”Bella notte” och rekordlånga ”Tomtarnas vaktparad” har aldrig varit så roliga som nu. Far och son gnabbas i kul mellansnack: -Dom skriver i tidningen att du är S:t Annas son. Då blir jungfru Maria din syster, men vem sjutton blir jag då, inte din far i alla fall! Och vad gör vi med din syster Anki?”
Snart står även syrran på scen. Vi vet att hon kan sjunga. Men när syskonparet annonserar framförandet av Andrea Bocelli & Celine Dions storslagna duett ”The Prayer” sitter jag som på nålar. Mången julkonsert har slaktats till slamsor när allsköns versioner av detta majestätiska stycke ska ylas fram – av större digniteter än kvällens. Min oro är helt obefogad. De klarar det galant och belönas med stående ovationer. Även lille sonen Hayden kompar pappa på piano till hjärtknipande ”Your song” av Elton John.
”Hallelujah” och en magisk version av Bachs ”Air” fyras av med den äran. Johansson växlar röstmässigt rutinerat mellan show, musikal, ösig rockig och ljuv ballad. ”Stad i ljus” ges en egen tolkning skönt befriad från någon Körberg-look-a-like men jag är inte förtjust i dansbandsbeatet här. För övrigt är niomannabandet med blås och strängar perfekt i sammanhanget.
På hemmaplan är Peter Johansson en svårslagen publikmagnet, men framför allt är han älskad för sin ödmjukhet och respekterad för sin professionalitet.
Texten är tagen från NT.se och är skriven av Catrin Villaume Fägerstrand. Se recensionen i sin helhet här.